OakNose

På landet hälsar man…

Vi står vid busshållplatsen, hon och jag, mörkret omsluter oss och kylan gör sig mer och mer påtaglig för varje dag. Det är tidig morgon, klockan har inte ens slagit sex och vi försöker vakna till, bussen kommer om något minuter och det är ensamt, trist och kallt.

Varje morgon säger jag godmorgon till alla som står och väntar på bussen. Vi bor ju trots allt på landet och när grannarna står och väntar så morsar alla och vi pratar lite om allt och inget. Försöker värma våra kalla kroppar och trötta själar med lite ”small talk”. Det är trevligt och är en utsträckt hand mot höstens mörker och kyla.

Men ganska ofta är det bara hon och jag, så är det ingen ide att hälsa. Hon svarar knappt, hon tittar inte ens på en när man kommer till busshållplatsen. Nej, hon står flera meter bort och bara låtsas att hon är ensam, ja, typiskt svenskt. Och hon har nyligen börjat åka bussen, nån gång förra året började hon åka bussen och det kan innebära att hon precis flyttat ut till byn. Hon är nyinflyttad och har helt enkelt inte lärt sig att på landet hälsar man…

A comment from you would make my day!

%d bloggare gillar detta: