Food, Photography, Travel

Semester 2020 – dag 1

Första dagen på semestern och det känns så grymt skönt att kunna sova ut och bara ta dagen som den kommer. Dock har vi sagt att vi ska försöka göra något varje dag, se till att bocka av en av ”att göra”-listan varje dag, så att vi kommer framåt hela tiden. Idag bockade vi av ett par saker och sen njöt vi av en fantastiskt solig dag kring och på Omberg.

Jag fick sovmorgon och Adde tog Max på en långtur. Sen åt vi frukost och sen tog vi tag i dagen. Vi byggde klart drivbänken, en jävlaskitmontering pga dålig konstruktion men nu är den äntligen uppe och står plant vid Boden. Ska börja odla fler rädisor och sånt, så vi har en skörd långt in på hösten!

Sen gjorde vi klart gången framför huset och plockade bort allt skräp, så det ser mycket trevligare ut nu. Det är bara jordankarna kvar, som vi egentligen inte har någon bra plats för i väntan på altanbygget, men de får nog stå i Boden så länge. Men åter till gången. Nu har vi lagt om gången på hela framsidan av huset och fixat gruset fram till gången. Ser mycket trevligare ut, men det är lite småpill kvar, t.ex. rabatterna, en att göra klart och en att göra från scratch (där det ljusa gräset är).

Sen tog vi även bort grushögarna på uppfarten som stått i vägen för att ställa Monstaa ordentligt på uppfarten. Adde fick slita en del men högarna som satt sig hårt men vi tog bort ogräset och nu ser det lite trevligare ut och bilen kan stå ordentligt. Nästa steg är att få bort allt ogräs och jämna av, men då behövs nog en grävare, så att det blir klart.

Sen lite planeringsarbete för tomten och allmänt städ, så var det dags att ta M-Bus på en tur och sen bar det av mot Omberg som var dagens utflyktsmål.

Och Östergötland visade sig från sin absolut bästa sida! Solen sken, det var lagom varmt och så mycket att se. Vi rullade mot Hästholmen för att börja med en lunch på 31:ans.
Vackra Omberg!

När vi kom fram till Hästholmen och 31:ans glass var kön lång och vi hittade tyvärr ingen skuggplats för bilen. Och dessa dagar går det ju inte att parkera någonstans om det inte är i skuggan om M är med. Vi lämnar honom aldrig i bilen om det är soligt. Så vi fick helt enkelt hittat något annat ställe för lunch. Vi åkte ner och rekade lite i hamnen och restaurangen där, men inte heller där fanns skugga. Så vi fick leta vidare…

Turisthotellet som är otroligt vackert har också mat, men inte heller där fanns det någon skugga. Så vi fick titta på vackra Turisthotellet och skriva upp det som ett ställe att besöka en annan gång, och kanske ett ställe att övernatta på om man vill hålla sig i området.
Utsikten från Turisthotellet var inte fy skam, med Vättern på ena sidan.
Och vackra Östgötaslätten på den andra. Älskar de olika nyanserna på åkrarna, skogen, sådda gröna fälten osv.
Vi letade vidare efter ett ställe att äta på och åkte norrut längst Vätterns östra kant. En helt magisk väg med branta kanter ner mot Vättern, vissa sträckor med räcke andra utan, och jag som inte är förtjust i höjder tyckte det var ganska vidrigt stundtals. Adde bara skrattade och jag höll hårdare i handtaget. Men jävlar vilken utsikt det var, vi kommer tillbaka en annan gång och då ska vi stanna till och ha med oss picknick. Solnedgången här måste vara helt magisk!
Många vackra träd och branta vidder. Utsikten var bästa på länge!

Hade vi inte varit så hungriga hade vi nog tagit det lite lugnt på vägen, stannat och fotat mer, cachat och njutit. Men klockan hade hunnit bli efter 16 och vi hade inte hittat ett ställe för mat än. Vi skulle ju äta lunch ? Men tillslut så, när vi lämnat Vätterns Väggar bakom oss kom vi fram till Borghamn.

Borghamn Strand Café och vandrarhem. Byggnaderna var tidigare en del av Borghamns stenindustri, men nu huserades café, rum och ateljéer.
Strand Caféets signaturrätt heter Borghamnsvåfflan och toppades med rökt sik, crème fraiche och ramslökspesto. De hade en hel del andra lättare rätter samt fika och egen odlade aprikoser från deras växthus.
Vi satte oss ute på gården, mellan två hus med utsikt över Vättern. Det blåst rätt bra men var ändå väldigt härligt i solen.
Receptionen och Café
Vi gjorde som vi alltid gör, beställer olika saker (om valet inte är givet) och beställde en räkmacka och en Borghamnsvåffla. Räkmackan var väldigt fin och god, färska räkor, ägg och majonnäs på supergott bröd.
Borghamnsvåfflan var också vacker! Och god, men kunde ha varit mer pesto på. Om man nu ska klaga på något.
Vi hittade detta ställe 30 minuter innan de stängde, så det kändes skönt att äntligen hitta något och jag är glad att vi åkte in här. Mysigt ställe och god mat! Vi tog en promenad runt hamnen lite och sen återvände vi till bilen och rullade vidare.
Gulligt litet hus vid stenbrottet.
Vi rullade vidare och åkte förbi Skedet med utsikt över Tåkern.
Vi hittade en ”drumlin” som går under benämningen Kastad Kulle och är ett geologiskt fenomen från istiden, numera ett naturreservat med mängder med ”udda” flora jämfört av resten av Slätten. Perfekt ställe att ta ett varv med M.
Kastad Kulle
Ett vackert naturreservat med vacker utsikt runt om. Klosterkyrkan i Vadstena ses där borta.
Åt ett annat håll hittar man härliga färger.
Och sen åkerfärgerna, vackert!

Här bestämde sig Max för att rulla sig i en gigantisk kobajs och vi avbröt cachandet samt promenaden för att tvätta av vår lortgris.

Lyckliga lortgrisen blir tvättad (syns inte supermycket men det är en del bajs kvar på benet) och tycker att Husse är lite väl nitisk när det kommer till att vara ren ? Skithunden, i dubbel bemärkelse!
Och efter att ha kastat in grisen i bilen så rullade vi vidare. Vi bestämde oss för att kolla om det var mindre kö på 31:ans och ev mer skugga. Värt att chansa innan vi rullade hemåt, solen sken och det var fortfarande varmt och skönt ute.
Ingen kö alls hos 31:ans och skugga för bilen. Score!
Massor med goda smaker, tror det var närmare 30 st. Men vi märkte när vi var där, ca 30 min innan stängning (även här) att de inte verkar ha några mackor eller lättare mat, så det var ju bra att vi inte stannade för lunch, det hade varit lite snopet.
Man kan sitta inne, mysigt och väldigt ”shabby chic” med vimplar, volanger, rosor osv. Men varför sitta inne när man kan sitta ute en varm sommarkväll i augusti!
Omnomnom! Saltlakrits och kanelbulle. Så gott! Perfekt kväll, varm, solig och lugn. Till och med ”havsluften” fanns i vinden, det mina vänner är inte illa!
Stannade till och kollade lite på Västra Tollstad kyrka. Lite otypisk kyrka med tornet mitt på kyrkan, men vacker i sin enkelhet.
Vackra Omberg! Snart är vi tillbaka igen, nästa gång går vi upp på Hjässan!
Där ser ni Ombergs skarpa kanter som leder ner i Vättern. Brant vill jag lova!
Vi åkte vidare och hamnade i Heda och kollade in kyrkan. Denna gillade jag skarpt!
Baksidan var också intressant med en portal till ingenstans och en runsten i väggen.
Sen hamnade vi i Rök och vid Röks kyrka och cachandet fortsatte. Runt omkring Rökstenen fanns 4 cacher!
Rökstenen, världens längsta runskrift med 760 tecken. Den är 4 meter hög varav 2,5 över marken.
Rökstenen! Intressant men också svårförståelig, och de lärda kan ju inte heller bestämma sig om vad som faktiskt står och vad de ska betyda. Men texten lyder som nedan:

“Till minne av Vämod stå dessa runor”

“Och Varin skrev dem, fadern, över den döde sonen. Jag säger det folkminnet, vilka de två stridsbyten voro, som tolv gånger togs som stridsbyte från man efter man. Det säger jag som det andra, vem som för nio släktled sedan miste livet hos reidgoterna och dog hos dem till följd av sin skuld”.

“Då rådde Tjodrik den djärve, sjökrigarnas hövding, över Reidhavets strand. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst, med sköld över axeln, den främste av Märingar”.

“Det säger jag som det tolfte, var Gunns häst (vargen) ser föda på slagfältet, där tjugo konungar ligga. Det säger jag som det trettonde, till vilka tjugo konungar som satt på Själland under fyra vintrar, med fyra namn, söner av fyra bröder. Fem (med namnet) Valke, Rådulvs söner, fem Reidulv, Rugilvs söner, fem Haisl, Hords söner, fem Gunnmund, Björns söner. Nu säger jag minnena fullständigt . Någon… (stenen är här skadad, läsning och tolkning osäker) Jag säger det folkminnet, vem Ingvaldsättlingarna som blev gäldad genom hustruns offer. Jag säger ett folkminne, åt vilket en kämpeättling är född. Vilen är det. Han kunde krossa en jätte. Vilen är det. Jag säger ett folkminne: Tor. Sibbe från Vi avlade nittio år gammal (en son)”.

Nästa cache hittade vi under en vindmölla. Inte ofta man står under en sån här mastodont!
Man kan säga vad man vill om hur de påverkar landskapet och att de kanske förstör, men de är också ganska vackra i sin enkelhet. Påminner lite om en bortblåst maskros…
Sen gick vi bet på en cache som skulle ligga invid ett torp, Hagtorpet men det var ca 800 m på en traktorväg och sen ytterligare 200 m genom en hage och det blev bara konstigt, så vi skippade den och fick istället se Östergötlands andra rosa kyrka, Ekeby kyrka. Det rosa kommer från krossade/pulveriserade tegelstenar som blandats med vit färg. Vackert i solnedgången.
Gyllene timmen…
Solnedgångar är vackra!
Och sen fortsatte vi hemåt genom solnedgången, strax efter 21.30 var vi hemma och vi hade haft en riktigt härlig dag med massor att se, gott att äta, fina promenadstråk och vyer att minnas länge.

Det var vår första semesterdag! Vi får se vad morgondagen har att komma med, det blir svårt att toppa den här dagen! ???

Du kanske också gillar…