Ibland brinner himlen och jag älskar det… Jag känner ett sjukt lugn när himmeln brinner och efter en otroligt tuff vecka med tusen möten, utbildningar som jag har hållt i, en hel del övertid och Adde var borta mycket i veckan, så var det ett perfekt avslut innan helgen. Max och min prommis var härlig och rogivande och jag hann beta av det jag behövde för att ta ordentlig helg. Ibland är det så, veckan innehåller liksom inte tillräcklig mycket tid och man får kämpa med tårarna brinnande i ögonen, det blir att bita ihop och bara kämpa. Man känner sig inte tillräcklig men det är bara att göra. Och som tur är har jag jävlar anama som behövs för att kämpa, men ibland bryter även jag ihop. Men nu är det helg, jag ska hämta Adde från tåget snart och få behövande kramar men sen ta helg. ❤️
