• Geocaching,  Photography

    En promenad vid Vätterns strand

    I slutet av Mars (ja i våras!!!) var vi iväg på ett geocaching-äventyr som jag har haft liggande här på bloggen utan att ha skrivit om. Det var en riktigt härlig dag men jag har helt enkelt haft mycket annat att skriva om istället. Men nu så =)

    Vi riktade bilen mot Vätterns östra strand och bara tittade och stannade till när vi hittade något roligt. Vi skulle även ta ett gäng cacher tänkte vi, men vi ville bara ta några som verkligen gav något inte bara ”mängd-cacher” som det tyvärr finns alldeles för många av nu för tiden.

    Vi började med att åka förbi detta supervackra kapell i Ödeshög och jag var bara tvungen att stanna vid och ta lite bilder. Jag har ju en förkärlek till Kyrkor och Kapell, det är ett lugn som jag finner som jag ibland behöver.

    Och i detta fallet är det både Vackert och Ärgat. Jag älskar ärgad koppar, det blir så himla härlig färg som blir så fin mot vitt. Vi har faktiskt koppar fönsterramar/fönsterbläck på vårt hus som har fått denna färgen och men eftersom huset är tegelfärgat blir det inte riktigt lika snyggt =(

    Detaljarbetet på gamla kapell och kyrkor är magiskt. Jag tänker ofta på att det inte är konstigt att religionen var så stort förr i tiden. Om man själv har det knappert och kyrkan är både stor, vackert utsmyckat och ”rik” så vill man ju ty sig till det. Det är ju en självklarhet.

    Sen bar det sig vidare norrut via Mjölbyvägen någonstans mellan Hästholmen och Öninge. Där fanns det tre cacher som låg precis vid vattnet och blev en lagom promenad att ta i solskenet.

    Vi hittade en riktigt bra parkeringsplats och gjorde oss i ordning för en liten tur. Det låg fortfarande snö på marken (oj vad avlägset det känns just nu) och relativt kallt trots att vårsolen försökte värma. Strax bredvid parkeringsplatsen bredde Vättern ut sig och det var klippor längst med hela promenadsträckan.

    Max var lyrisk över att få komma ut och utforska bland stenarna. Tydligen många som går där med vovvar så det fanns mycket spännande att sniffa på. Utflykter som denna är ju bland det bästa Max vet. Att få vara ute i naturen och röra på sig, hitta nya roliga ställen och bara kunna skutta omkring som den lilla halv-vargen han är. Det är även något av det bästa jag och Adde vet också. Tyvärr blir det inte alltid tid för sånt i vardagen, men vi försöker få till det så ofta vi kan.

    Vi försökte ta lite fina bilder på Maxen, men han är ju världssämst på att stå/sitta still och titta på kameran. Så fort den kommer fram tittar han bort. Mupp-hund!

    Sen fortsatte vi vidare och njöt av solen och utforskade klipporna. Jag fotade massor och här kommer några av bilderna. Det var så slående vackert med det klarblåa vattnet mot snön och så det karga. Älsk på det!

    Skutt skutt skutt… LYCKA!

    Ute på vattnet guppade flera fiskebåtar. Måste ha varit rätt kallt ute på vattnet men härlig med solen. Men bra med fisk verkade det vara dock för det var många måsar som flög runt båtarna och troligtvis fick fiskrens att smaska på.

    Kargt landskap längst Vätterns strand. Kan tänka mig att det blåser en hel del här… Och då blir träden relativt låga och krumma.

    Och efter en liten promenad kom vi fram till dagens första mål, eller en av anledningar vi åkte just till denna platsen. Vi hade ju rekat en bra startplats, via geocaching.com och hittat cachen The Bunker (GC4P6NV).

    Förr i tiden var platsen ett militärt skjutområde, speciellt ett område där man skjuter markmål från flygplan. Och för att skydda personalen på marken så byggde de en bunker i en skreva. Den är ganska svår att se om man inte letar efter den men väldigt tydlig om man vet vad man letar efter.

    Insidan är mörk och trång men en liten bild fick jag till slut.

    På ena väggen fanns spakarna för att dra skjutmålen upp och ner, tyvärr funkar dom inte nu men jag kan tänka mig ljudet som var förr när man började dra in eller ut någon av de stora kedjorna.

    När vi har varit på Gotland har vi besökt många bunkrar på våra äventyr men denna är nog den som ligger vackrast hittills =)

    Max var väl kanske inte helt road av just bunkern och tyckte att vi kunde dra vidare, men vi fick honom att gå in och leta för att se om han kunde hitta något kul. Det var roligare ute i naturen.

    Snö och solsken – världens bästa kombination!

    Lite mer av blocksystemet för att fälla och ställa upp skjutmålen. Massor med sånt över hela berget.

    Vidare till nästa cache, Stora Lund (GC12C24) var ett väldigt trevligt litet ställe att grilla på. Det är ytterligare en bunker med en ordentlig grillplats och bra med bord att sitta vid. Utsikten är ju inte så dum heller. Max var väldigt ivrig och ville utforska alla delarna och det var så härligt att bara mysa med honom i solskenet. Duktig kille!

    Vackert så det förslår….

    Sen var det dags att försöka sig på den sista cachen i området, Störtade 1937 (GC4WFQ). Cachen är ett minnesmärke för 2 piloter som tyvärr omkom vid en crash under en övning i bombfällning och kulspruteskjutning. Denna cache är en multi (en fler steg cache) så vi har inte tagit cachen i sig men förberett lite för den och tänker att vi åker tillbaka någon gång när det inte var så superisigt med risk för att trilla ner i vattnet.

    Den 23 juli inträffade ett haveri som krävde två dödsoffer. S6 nummer 334 övade kulspruteskjutning mot en målflotte förankrad cirka 150 meter från stranden. Flygplanet skulle just göra ett tredje anfall mot målet. Under dykningen mot flotten bröts motorn loss från flygplanet. Motorn slår i sin tur sönder ena sidans vingpar. Detta får planet att under en kort tid stiga vertikalt till cirka 100 meters höjd. Därefter går det över i ryggläge, viker sig och störtar i vattnet.

    En fiskare, som på Flygvapnets uppdrag legat i räddningsberedskap, rycker genast ut med sin båt. Han finner planets spanare, löjtnanten i I 17 reserv Gösta W. Lilja, livlös flytande på vattnet med utlöst fallskärm. Han har förmodligen försökt rädda sig med fallskärmen, men höjden var för låg för att den skulle hinna utveckla sig. Dödorsaken var ett brott på skallbasen. Piloten, furir Stig O. Carlsson, sitter kvar i planet som hamnat i ryggläge. Flygplanet flyter endast några minuter efter nedslaget och sjunker sedan med piloten Carlsson ombord.

    Flygplanet och Stig hittades under 2013 och ligger på ca 60 meters djup.

    En minnestext över Stig Carlsson höggs in i en bergvägg nära Vätternstranden.

    Text lånad från cache-infon.

    Sen var det dags att vandra tillbaka till bilen, men vi gick inte samma väg tillbaka utan gick ut till Stora Lund som numera är en golfbana och traskade längst vägen tillbaka.

    Värmen började försvinna eftersom solen började gå i moln, vi hade varit ute i strax under två timmar och vandrat och utforskat och M var så lycklig. En stor skål med vatten och han tvärsomnade så fort vi startat motorn och rullat hemåt. En bra dag på så många sätt och ett ställe som verkligen var vackert och jag kan tänka mig att det är ett supermysigt ställe att komma till vilken säsong det än är. Vi träffade på flera sällskap som hade hittat en skreva i lä och satt och fikade eller bara njöt av solen och tittade på den underbara utsikten!

%d bloggare gillar detta: