Jobb

Borlänge dag 2

Cabe och PP – här kommer det efterlängtade inlägget. Hoppas det håller måttet =D

En kul kväll igår, men det blev skönt nog ganska tidig trots allt. Tyvärr var det lite sisådär med sömnen för min del, och efter en orolig natt vaknade jag upp till en supermysig bild hemifrån där killarna verkar utnyttja extra sängplatsen så bra. Myskillarna mina, det är bra att dom har in mysig natt i alla fall. Sen var det ju även dags att ringa och Gratta min älskade på födelsedagen! Min fina Adde fyller år och vi får fira ikväll =) Grattis min älskade!
Efter en dusch och lite piff var det dags för frukost tillsammans med PP och Cabe. I hotellet fanns det en Frukosthiss ner till frukosten, det är inte illa det =)
Och Frukostbuffén levererade! Mums så mycket gott det fanns att välja på. Första tallriken fick bli lite varm mat. Bacon, kycklingkorv, äggröra, löskokt ägg och PANNKAKOR! Så jävla gott, mums! Pannkakor kan vara det godaste jag vet till frukost, det och Croissanter. Och vet ni, det fanns mini Croissanter på frukostbuffén också så det fick bli det och en macka till andra tallriken. Så gott. en riktigt härlig start på dagen!
Häftigt tak i frukostrestaurangen med läckra lampor. Hela hotell Galaxen har en väldigt tydlig geometrisk stil, jag gillar det verkligen! Dom har verkligen tänkt på inredningsspråket hela tiden både när de byggde huset men också i inredning. Dom jobbar i symbios och skapar en häftig helhet.
Mätta och belåtna skulle vi åka tillbaka till våra rum och lite fix innan det var dags att checka ut och gå mot jobbet. Vi åkte frukosthissen upp tillsammans med några av hotellets städpersonal. Och när vi kommer till våran våning fastnar hissen och dörren öppnar inte. Cabe och PP blev lite bleka och ville prompt av hissen. Men blev lugnade av städarna när de fick veta att det blir så ibland, men hissen brukar öppna så fort man kommer upp till översta våningen. Så vi åkte vidare uppåt och hissen stannade till på varje våning och vägrade öppna. Vissas puls var hög när vi äntligen kom till översta våningen och hissdörrna äntligen öppnade och Cabe och PP slänger sig ut ur hissen snabbare än kvickt =) Haha, älskar mina kollegor men ibland är de lite roliga =)

Uppe på rummet så packade jag ihop min nätta lilla packning och gjorde mig i ordning för en jobbdag och sedan hemresa. Ute var det grått, grått och ytterligare grått… men snön lyste upp lite… den lilla snön som låg kvar…
Träffade PP nere vid receptionen för utcheckning och vi satt och kollade in inredningsstilen, den geometriska stilen och pratade lite om kommande arbetsdag och väntade på Cabe. Det som är extra roligt med mina kollegor är ju att de inte bara är mina kollegor utan några jag även kallar vänner. Vi har det ju väldigt kul ihop och det gör ju att det blir nästintill aldrig tråkigt =)
Vackra geometriska fönster… Utsikten ut mot parkeringen kanske inte var den absolut roligaste =(
Strax efter 0800 var vi på kontoret och satte oss igen i ”Rummet utan luft” och fortsatte diskussionerna om Prognoser, Rekrytering och Semesterplaningen. I flera flera timmar… Många skratt och en hel del ”What???” och ”Hur menar ni nu?” samt ”Och… Vem är den tillsammans med?” då vi insett att de olika kontoren har lite olika ”svårigheter” och saker att tänka på när det kommer till semesterplaneringen =) Men vilket gäng dom har i Borlänge, stjärnor allihop!
Tyvärr hann vi inte riktigt med att umgås med våra WFM-kollegor, Morsan eller Kaba så mycket som vi hade velat men vi fick i alla fall lite tid på lunchen med Kaba. VI passade på att ta en lunchpromenad till Kök Nyström som ligger i närheten av Campus Borlänge. En riktigt härlig promenad i solskenet.
Lite bufféstil på maten på Kök Nyström och jag tog en Sej med senapssås och ärtor. Gott men det såg inte ut mycket för världen.
Och sen en härlig promenad på vägen hem… Våren börjar verkligen komma till Borlänge… Det är något med vackra träd som får mig att stanna upp och vilja fota =) PP är van, hon är snäll och stannar upp och bara ler =)
Vi stannade även till i shoppingcentret Kupolen innan vi gick tillbaka till kontoret för att köpa lite middag för tågresan hem men vi passade även på att stanna till i en Blomsterbutik som hade så mycket fint att titta på. Älskar träd som dessa med ”magnolia fjädrarna”, jag har sånna hemma och det påminner om att det är dags att sätta upp dem. De kan man ju ha hela våren, inte bara till påsken. Ska vara hitta några fina Ormhasselgrenar.

En annan liten detalj är att jag vill fylla hela huset med DBKDs cloud krukor, jag tycker de är så himla läckra! Älsk på dem! Dessa på bilden är ju kopior men dessa var väldigt vackra också, de är inte lika matta i färgen, men det tror jag är den enda skillnaden också.
Efter lunchprommis, lunch och lunchshopping (hallå, är det inte den mest underbara lunch ni någonsin har hört talas om?) så blev det kaffe på kontoret och så fortsatte vi med möten och mer jobb. Många att ringa när man är iväg sådär, saker sker ju ”på kontoret” som måste lösas eller pratas igenom trots att man inte är på plats. Sen sker det ju alltid saker i vårt jobb som kräver ”direct action”. Jag tyckte jag var rätt smart som tog med mig en termosmugg på resan, och det tycker jag fortfarande att jag var. Det är absolut något jag ska komma ihåg till nästa resa.
Sen var det dags att röra sig hemåt, ungefär 16 var det dags att kliva på tåget som skulle ta oss till Sala. VI var inte ensamma på perrongen, det verkar verkligen vara ett populärt tåg och många som pendlar med tåget. Första sträckan till Sala är relativt kort och vi satte och snackade och hade det roligt som vanligt. Solen sken och resan till Borlänge kändes som att den hade gått riktigt bra, vi hade fått klart det vi behövde, svar på alla våra frågor och träffat flera nya och gamla kollegor. Dessa två dagar hade gått riktigt fort men samtidigt fick vi mycket gjort. Och på tåget kunde vi ta och komma ifatt med mejlen och våra andra kommunikationskanaler. Perfekt att göra på tåget.
I Sala hoppade vi på tåget mot Linköping och när vi hoppade på var vi nästintill ensamma  vagnen och vi fick återigen en 6-sittgrupp så vi kunde sprida ut oss och sitta gott.
Utanför fönstret rullade ett vackert soligt landskap förbi och det kändes som att hela Sverige log mot oss. Det var en bra eftermiddag helt enkelt.
Ganska direkt åt vi middag på tåget, jag hade köpt en Kyckling- och bacon-bbq-ciabatta på Ica Kupolen och den var helt ok. Liten ”middag” då jag hade planerat en liten överraskningsmiddag till Adde. Jag hade beställt sushi från Kina Thai Ryd som jag skulle hämta på vägen hem. Adde skulle iväg på ett Årsmöte och då skulle jag hinna fixa lite innan han kom hem.
Men när mörkret började falla runtomkring oss och tåget rullade vidare mot Eskilstuna så hände något. Strax innan Eskilstuna så stannade tåget i ett bostadsområde i utkanten staden. Alla i vagnen börjande fundera på vad som hade hänt. Efter några minuters stillastående så hördes Konduktörens röst på Intercom, något var fel på tåget och vi behövde kontrollera vad som var fel. Efter ytterligare 5 minuter så fick vi veta att de fortfarande inte riktigt hade fått ordning på det, men det var något fel på ”kompressorn”. Sen efter ytterligare 5-10 minuter kom det en väldigt bister röst som berättade att Tågets bromsar hade hettats upp för att det var något strul med kompressorn. (Fråga mig inte vad det betyder, jag är inte tågexpert =D) och tyvärr betyder det att vi måste vänta på att de ska kyla ner innan vi kan rulla vidare. SUCK deluxe!

Alla passagerare börjar skruva sig i stolarna och tror de flesta av oss börja de känna att detta inte var helt optimalt för kvällens planer. Men än så länge hade det ju inte gått så lång tid. Men med ca 5-10 minuter mellanrum fick vi uppdateringar från en mer och mer förvirrad och flummig konduktör. Men samtidigt visst vi ju inte riktigt vad som var felet och om det var dags för Konduktören att vara orolig. Bakom oss stod tågen på rad och kunde inte komma förbi och på SJs hemsida stod det att vårt tåg hade Fordonsfel. Men men vi fortsatte att vänta…

Och vänta…

Och vänta… Och någonstans där började jag inse att jag inte skulle hinna till Ryd och hämta ut sushin som jag beställ och betalt för. Då var det dags att hitta någon annan lösning och eftersom det hela var en överraskning till Adde, Kina Thai stängde 21, och han var iväg på ett Årsmöte som skulle hålla på fram till kl 21 så föll valet på vår vän Hansson. Räddaren i Nöden! Så det bestämdes att han skulle hämta sushin i Ryd och jag skulle hämta den hemma hos honom, så skulle det i alla fall finna en möjlighet för oss att ha en trevlig födelsedagsmiddag för födelsedagsbarnet.

Och vänta…

Och efter strax under en timme så fick vi äntligen igång tåget igen och vi rullade in, SAKTA, till perrongen i Eskilstuna. Nu verkade det mirakulöst vara fixat och vi skulle anlända till Linköping efter en timme. Skönt! Vi skulle alltså inte bli mer försenade. Vi hade redan diskuterat en till två gånger att vi kanske borde hoppa av tåget och ta nästa till Linköping istället. Och nu när vi äntligen stod på perrongen i Eskilstuna hade det ju varit bra att byta. Men sen kom vi ju på att det hade ju varit bra om de andra tågen skulle kunna åka runt vårat, eller om de ställde in vårt tåg. Men allt verkade vara fri och fröjd och vi skulle bara rulla vidare mot Linköping.
Lättade rullade vi ifrån Eskilstuna och kände både att det skulle bli väldigt skönt att komma hem men även en liten farhåga att problemen inte var över för denna kväll. Och tyvärr blev våra farhågor sanna bara några minuter senare när tåget tvärnitade (så gott som ett tåg kan tvärnita) strax utanför Eskilstuna. Och återigen en trött och kanske lite klantig konduktörsröst i Intercom, ”Då var det tyvärr dags igen…det är något allvarligt fel på kompressorn och vi kommer inte kunna åka norrut. Och det var ju synd att vi precis hann passera Skogstorp för där finns det ju en perrong…” SUCK DELUXE upphöjt till tusen! Sen började alla passagerarna skurva på sig eftersom vi visste vad som komma skulle.. Vi skulle behöva vänta i minst 45 minuter tills kompressorn kylts ner och sedan förhoppningsvis kunna backa till Eskilstuna. Förhoppningsvis.

Där stod vi mitt ute i skogen och det var mörkt som styrk utanför, några få lyktor ett par stenkast bort så vi kunde ana att vi inte var i ödemarken, men det spelade ingen som helst roll. Vi stod där vi stod. Och tågen bakom oss stod också där de stod, vi var ju en stoppkloss. Lite tur i oturen för vår del, men mindre roligt för alla andra resenärerna. Men det var bara att inse att vi inget kunde göra, utan det var bara att ta det lugnt och hoppas att det inte skulle ta lika lång tid som förra gången då vi inte hade åkt så långt.

Efter ett tag så hördes Konduktören igen och då verkade det iaf gå åt rätt håll, men det tog tid. Han skulle i alla fall förbereda sig för att ta sig bak till de bakre loket och påbörja att backa tåget tillbaka till Eskilstuna. Sen kom en äldre herre gående i tåget, i rask takt med huvudet sänkt i med en kollega bakom som såg ut att på något sätt att vara hans ”muscle”… Som att det kanske inte var så smart beslut som Konduktören/SJ/Ledningscentralen hade tagit att fortsätta rulla tåget och i tron om att en Passagerare skulle attackera Konduktören. Såg lite roligt ut =)

Under tiden så googlade Cabe Skogstorp och vi fick, i vår misär och våra skrattattacker, veta att Skogstorp ligger ca 5 km söder om Eskilstuna och redan under bronsåldern finns det bebyggelse i Skogstorp. Och ett väldigt känt fornfynd, Skogstorpsyxan, hittades i skogarna. Jodåsåatt… =)

Men äntligen fick vi igång tåget efter ca 50 minuter och vi backade till Eskilstuna i snigelfart. Vi skulle få byta tåg och åka vidare med ett annat tåg hem. Om det beslutet hade tagits för strax över en timma sedan så hade vi varit halvvägs till Linköping redan. Men vi satt kvar nånstans söder om Skogstorp och hoppades att det skulle bli bra snart. Vi rullade, backande, återigen in på perrongen i Eskilstuna  exakt samma tid som vi skulle vara framme i Linköping, om inga förseningar hade skett. Och mitt i tragiken var jag tvungen att fota klockan… bara för att ha bildbevis så att säga =)
Vi hoppade av tåget så snabbt vi kunde och tog oss till under spåren och upp till väntande tåg på den andra perrongen. Som ALLA andra resenärerna och vi hittade tillslut tre platser i närheten av varandra. Så att vi i alla fall kunde fnissa och skratta åt förödelsen. Vi satt bland några av våra vagnkompisar men fick också nya kompisar att prata med. När vi äntligen satt oss och äntligen började vi rulla så började vi skratt okontrollerat för att äntligen var vi på väg, hemåt… Äntligen!

Vi träffade en väldigt rolig men sorglig kille som skulle ner till Lund för en begravning. Han skulle missa sitt anslutande tåg i Linköping och hade fått hjälp på SJ-chatten med att boka om sitt tåg till kl 01.30. Det kändes inte riktigt som att de ens ville försöka hjälpa till. Men han tog det med ro och hoppades att det fanns något att göra. Den nya tågvärden kom runt och frågade alla resenärerna vart man skulle och hur han kunde hjälpa till.

Vi fnissade och skrattade och pratade med våra nya kompisar, det är väldigt spännande det där att vi som svenskar börjar prata med främlingar bara när något har hänt =) Vi skulle ju aldrig få för oss att prata med en främling på tåget annars, eller hur? Det är så märkligt egentligen. Men ganska trevligt också. Så vi rullade hemåt och jag fick ett sms från Hansson strax innan nio med en bild på mumsigheter.
Vår nya kompis hade inte ätit något på väldigt länge och var hungrig, så PP och Cabe var snälla och gav honom en macka, dricka och ett äpple. Han var så tacksam =) Sen kom tågvärden med lite Vatten och en Rawbar till de som behövde. Det känns som att de i alla fall försökte =)

Efter många timmars förseningar, så kom vi äntligen fram i Linköping. Vi hoppade av tåget i glädje och äntligen var vi nästan hemma. Jag skulle bara ta Östgötapendeln för att hämta bilen och sen in till Linköping igen för att hämta Sushi hos Hansson och sen åka hemåt. Men Hansson var så himla gullig så han hämtade mig på Resecentrum och körde mig till Vikingstad och bilen. Sjysst! Det sparade mig massor med tid, och det var väldigt snällt! Tack Hansson!

Sen var det bara att hoppa in i bilen och rulla hemåt och vara hemma ungefär 2,5 timme efter jag trodde jag skulle vara hemma. Där var mina finaste älsklingar, väntande på bron. Men eftersom klockan var närmare 23 så blev det ingen sushi den kvällen, Adde blev väldigt dock överraskad =) Men det bästa var att jag var äntligen hemma!

Tack Cabe och PP för att ni förgyllde min kaotiska tågresa! <3 Och det vi har lärt oss av detta är att vi alltid ska åka Snigeltåget och att vi alltid ska ha med oss mat och dryck på alla tågresor, haha =)

2 kommentarer

A comment from you would make my day!

%d bloggare gillar detta: