Idag har det gått fyra år sedan vi hämtade hem Maxen. I fyra år har han varit en del av vår familj och förgyllt varje dag. Ibland försöker jag komma på hur livet var innan vår lilla hårboll men det går inte, han har alltid varit med även fast han inte har det.

Tassandet i hallen när han hoppar ner från sängen för att komma bort till oss för att se vad vi hittar på i vardagsrummet.

Ooooandet när man kommer hem från jobbet, som grannarna pratar så gott om eftersom det låter så roligt.

När han backar och vrider på huvudet från sida till sida som att kolla om det går bra att backa längre.

DS-letandet som händer varje kväll innan läggdags. Favoritstunden.

När man säger ”pusskalas” och han kommer och ger en hundra pussar.

Att han gärna sover rumpa mot rumpa.

Omtanken han visar om man är ledsen eller sjuk. Bättre stöd får man leta efter…

När han äntligen hittar en när man har gömt sig, den totala lyckan är obeskrivlig.

När han kommer in från promenader med husse och går och letar efter mig trots att jag inte är hemma.

Allt och så mycket mer är allt jag älskar med vår Max. Ett liv av kärlek har han gett oss och vi är evigt honom tacksamma ❤️

Mer om vår förlossningsberättelse 😉 eller jag menar dagen då vi hämtade hem Max hittar du här och mer om Max här.

A comment from you would make my day!