Läste en artikel på Loppi om namen som ingen valde 2018 och tyckte det var lite intressant. Namn kommer ju och går men vissa kanske aldrig kommer tillbaka, eller? Jag har ju ganska svårt för vissa namn, rättare sagt att man ger små barn namn som låter som gamla gubbar/gummor t.ex. Ola, Göran, Birgitta, Solvig eller Gunvor. Men där är ju smaken som baken, delad och vissa gillar ovan namn. Sen finns det ju namn som aldrig går ur tiden, Alice, Elsa, Ingrid, Olle, Folke och Elias.
Men förra året var namnen nedan namnen som ingen valde…
- Ulrika
- Viveka
- Åsa
- Pia
- Pernilla
- Petronella
- Margaretha
- Marika
- Gunilla
- Agneta
- Christer
- Göran
- Hasse
- Janne
- Kenneth
- Kent
- Mårten
- Roger
- Staffan
- Donald
Ja, jag förstår faktiskt listan fullt ut. Jag skulle heller inte döpt något barn till ovan namn. Men jag är lite förvånad över att Staffan står med för det är ett namn jag verkligen gillar. Om det inte var för att namnet är helt ogångbart utomlands gillar jag det skapt. På något sätt förknippar jag det till något gammalt svenskt, något som förnimmer tradition och historia. Men det kanske bara är jag och det kanske har något att göra med “Staffan var en stalledräng…”
Så, vad tycker ni om namnen ovan, skulle du döpa ett barn till nån av dem som tilltalsnamn?