Varför måste alla människor vara precis likadanna?
Varför kan inte människor göra som dom vill?
Varför måste man be om ursäkt för att man är annorlunda?
Varför blir folk så förnärmade av att det finns personer som har flera intressen i livet?
Varför kan inte jag vara intresserad av massor med olika saker utan folk ser ner på en?
Ordet mångfasetterad tycker jag passar bra på väldigt många av mina tjejkompisar och även mig själv. Dom flesta jag känner har eller pluggar på universitet, har ett/flera jobb eller har jobbat, har ett rikt socialtliv, är snälla, trevliga, intelligenta människor. Dom flesta har väldigt många olika intressen och behöver inte klassas i något fack.
Det verkar som att för att vara normal så ska man vara en typ av människa. Alltså det vill säga man är smart eller söt eller snygg eller vacker eller intelligent eller ful eller dum eller tjock eller nörd eller bimbo eller hora eller lesbiskt eller ja ni förstår vad jag menar.
Vad folk inte verkar fatta är att man kan vara söt, sportig, duktig på datorer, gilla smink och kläder och vara en wildcat in bed på samma gång. Bara för att man jobbar med datorer betyder det inte automatiskt att man är nörd och inte gillar mode och smink och kläder. Eller bara för att man är blond och pluggar språk så är man helt oteknisk och helt ointresserad av sport.
Jag blir så jävla less på folk som alltid måste lägga alla andra i fack. Sluta med det för fan!
Nu råkar det vara så att jag tycker att vara mångfasetterad är något bra! Och därmed är det något jag strävar efter. Jag pluggar inte till civilekonom för att jag tror att jag kommer bli rik, utan för att jag tycker om ekonomi. Jag jobbar inte med datorer (2 olika jobb) för att jag är datanörd, utan för att jag är intresserad av datorer och tycker att det är ett spännande område att arbeta i. Jag jobbar inte på ICA, och är helgchef för att jag tycker att Ica är så himla underbart utan för att jag lär mig att hanskas med människor och lär mig en ledarskapsförmåga som jag kommer ha nytta av i mitt liv. Jag läser inte Elle för att jag är en bimbo utan för att jag råkar tycka om att hålla mig a-jour med mode, smink och stil. Jag läser/köper Goal (en fotbollstidning) inte för att jag tycker att killarna är sååå snygga utan för att jag är otroligt intresserad av fotboll. Jag har 25 handväskor i min garderob inte för att jag vill vara som Ebba von Sydow eller Paris Hilton utan jag råkar älska handväskor.
Är jag ett fel? Gör jag något som jag inte bör sträva efter?
Är jag på något sätt mindre värd för att jag inte är renodlad datanörd som kan allt som allt inom data eller renodlad sportfåne för att jag inte kan alla namnen på spelarna i Leeds United? Ska jag skämmas för att jag inte kommer bli den bästa marknadsföraren på mitt första jobb eller ska jag vara glad för att jag är mångfasetterad?
Jag är glad för att jag är mångfasetterad, jag är glad att mina vänner är det, jag är glad för deras skull. Jag är inte glad för dem som verkar tycka att jag är sämre än andra för att jag inte är som dom. Jag är trött på folk som tycker att det är dumt att vara annorlunda. Jag tycker synd om dom som ser ner på mig.
Alla gör vad dom vill med sina liv, och så ska det absolut vara. Jag skulle aldrig se ner på någon för att dom gör något som jag inte skulle göra, eller för att dom tycker om något som inte jag gör. Men om folk tycker att det är fel på mig för att jag gör mitt liv intressantare att leva genom att vara intresserad av olika saker, sä är det fel på dom och inte på mig…
Contact me at mail@karoleen.se .